Jag upptäckte precis att jag, när jag blir känslomässigt nostalgisk, börjar sjunga på "Phantom of the opera".
Sen kom nån och rättade till allt med en mening eller två. :-)
"The Phantom - This face, the curse of a mothers fear and loathing.
A mask the first unfeeling scrap of clothing.
Pity comes too late,turn around and face your fate,
an eternity of THIS before your eyes.
Christine - The tears I might have shed for your dark fate.
Grow cold and turn totears of hate."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Oh, precis den raden so Chrisitne sjunger brukar jag gnola på allt som oftast. Varför vet jag inte, men den ligger så skönt i munnen =)
Skicka en kommentar