Tvetydig känsla...

Jag känner mig... ensam.
Visst, jag är förkyld och har sen igår även höjt insatsen med feber, och det är väl den dominerande känslan, men nånstans där bakom finns även känslan av att vara ensam.

I vanlig ordning kan jag inte komma överens med mig själv. En del av mig tycker att det är skönt och går omkring här hemma och verkligen njuter av det, medan en annan sida av mig helst skulle vilja att nån kom över och pysslade om mig.

Bortsett från det så ser jag fram emot att kunna börja använda min cykel... när byggkillarna tömt området där cyklarna brukar stå så man inte behöver bråka med trånga korridorer och små förrådsrum för att plocka ut/in cykeln... och när jag blivit så pass frisk så jag kan göra mer än gå upp till affären och köpa mjölk utan att bli kallsvettig.