En början...

En gång, för ganska länge sen, föddes en liten parvel. Eftersom han bestämt sig att ligga med huvudet bakåt förlöstes han med akut kejsarsnitt, något som är att föredra framför att födas fram med hakan först.

Denna unges föräldrar, som varit gifta i drygt ett år, bestämde sig för att döpa sin först-födde till Max.

Max var en otålig pojk, som hade extremt bråttom med att lära sig gå. Under sitt första år hade han, i övrigt, ungefär de intressen bebisar har... stirra upp i taket, stirra på saker som rör sig, sova, undersöka telefonjack, försöka stoppa sin egen fot i munnen, m.m.

När andra vintern i Max liv precis började komma igång, och Max varit med om sin första flytt, så fick Max en syster.
Syskon kan vara kul, tyckte Max, men ibland så är de besvärliga. När de är som besvärligast kan man å andra sidan se till så syskonet börjar väsnas, så föräldrarna kommer och ser till så Max och hans syster inte är på samma plats längre.
Att själv gå därifrån var en idé som bara dök upp ibland, verkar det som.

Våren innan Max skulle börja sitt fjärde levnadsår flyttade familjen igen, denna gång flyttade de långt, hela vägen från Stockholms norra förorter till Härnösand.

... fortsättning följer...