måndag, januari 19, 2009

På väg hem.

Oj, det var ett tag sen sist.

Jag läste ett intressant blogg-inlägg för en stund sen: http://mcsarcne.wordpress.com/2009/01/17/att-vara-innanfor-eller-utanfor/

Började kommentera, men... kommentaren blev så lång så jag skriver det här istället:

Jag råkade ut för en sån där kille... en som inte passade in... på tunnelbanan för ett tag sen.

Han satte sig på sätet en bit bort och började fråga folk saker och alla försökte ignorera honom.
Några äldre damer sätet bakom mig upplös mig om att han var med på tåget de satt på innan också och att han varit likadan hela vägen från Vällingby till Fridhemsplan och att han blivit mer och mer högljudd.

Eftersom jag har en mor som ofta säger just det att dessa människor ofta bara vill bli sedda, inte ignorerade, så svarar jag på hans frågor då turen kommer till mig.
Jag ställer några frågor tillbaka och pratar med honom i två minuter, sedan avslutar jag med att jag är trött och vill sova men tackar för en trevlig pratstund.

Resultatet av detta är att han frågar vad jag lyssnar på, och när jag svarat på detta så går han av vid nästa station med ett leende på läpparna.

Tänk vad lätt det kan vara att göra någon glad ibland.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Åhååå.
Så man har en blog!
Där ser man!

*noterar och lägger i rssläsaren*

Max sa...

Jupp, det har man. En inte särskillt aktiv sådan, men man har en :-)

Rebecka sa...

Vilket tålamod du har! Hade han frågat mig hade jag nog inte orkat mer än att vända dövörat till. :)