Tgtt*

Jag hade en kompis för några år sen som sa nåt i stil med;
"Det som är svårt med att vara en tjej med killkompisar eller en kille med tjejkompisar är att man, i de flesta fall, har perioder då man är förälskad i sin kompis... jag menar... jag tycker ju om mina kompisar och ibland spiller det över... men man fortsätter vara kompisar för man vet att ett förhållande inte skulle funka."

ok... jag anser att hon hade rätt i det hon sa...

Min bästa vän, sen... oj, snart 18 år tillbaka, är en av mina tjejkompisar... och... vi har gått och varit förälskade i varandra lite då och då... det finns flera orsaker till att det inte blivit mer, men huvudorsaken har nog varit dålig tajming. :-P

Hur kan man hantera det?
Eftersom jag talar om min bästa vän så har det i perioder varit väldigt starka känslor.

Det tog rätt många år men... jag delar upp en olycklig förälskelse i två delar;
Den ena är olyckan över att känslan inte är besvarad. När det kommer til kritan tycker jag faktiskt inte att den biten är så oerhört allvarlig, men det kanske kan skilja från person till person.
Den andra biten har att göra med en oskriven regel... nämligen regeln att om det inte är besvarat så ska man hålla tyst. Denna oskrivna regel skapar oerhört mycket frustration och olycka anser jag...

Vi har konstaterat att vi har starkare känslor för varandra lite då och då... men... eftersom vi konstaterade just att det kommer och går, för oss båda, så blev det inte förbjudet att säga nåt.
Bara det faktum att det, även om känslan kanske inte är besarad, i alla fall är ok att uttrycka den gör att oerhört mycket av frustrationen och "olyckan" försvinner.

Att umgås med den man obesvarat är kär/förälskad i är oerhört mycket lättare om man bemöts av ett bejakande och erkännande av ens känslor från den personen än det är om man "försöker glömma bort".

Detta gäller för övrigt känslor i allmännhet.
Många blir rädda för andras känslor för att de känner att de måste "svara med samma mynt"
Att få ett känslo tecken från någon är ett förtroende och bör behandlas som ett sådant anser jag, men det verkar som många snarare känner att det är nån slags budgivning.

Jag inbillar mig att jag försker förklara min syn för mina vänner, men... har jag inte gjort det så gör jag det nu:
- Jag är inte rädd för dina känslor.
- Vad DU känner kommer inte få MIG att distasera mig från dig och positiva känslor är alltid positiva.
- Vad du tycker, säger och hur du agerar kan påverka vår relation men... dina känslor kan bara påverka DIN relation till mig, inte MIN relation till dig.

*Titeln på detta inlägg är titeln på en låt av Duke Elington som ingår i "Sacred Concert". Vill ni veta vad det betyder kan nog Google hjälpa till :-P