Att relatera

Jag är en av "de där"... en av de som inte riktigt hör hemma bland grabbarna, men definitivt inte hör hemma bland tjejerna. (av uppenbara anledningar)

Ett av de vettigare argumenten i diskussionen om jämlikhet i styrelser och så anser jag vara arguetet att att det är lätt hänt att man rekryterar någon man kan relatera till. Lägg sen till att de som rekryterar är män, och att män för det mesta har lättare att relatera till män än till kvinnor.

"För det mesta" är viktigt här. Jag tycker mig ha betydligt lättare att relatera till kvinnor än till män, något som bland annat innebär att jag ofta hamnar i kompis-facket hos de kvinnor jag känner.
Eller... hamnar och hamnar... jag har insett att jag är minst lika bra på att placera mig där själv som jag är på att bli placerad där.

Så varför gör jag så då...
Jag kan komma på flera anledningar... många av dem förmodligen försvar.

Konstaterandet är dock att jag, då jag väl blir intresserad av någon, blir intresserad av någon jag vid det laget känner rätt väl. Et annat konstaterande är att jag har oerhört svårt att "bryta" kompisskapet och försöka göra något åt mina känslor... men det beror nog bara på att jag är rätt feg då det kommer till sådant. :-P